Förlåtelse
Något av det viktigaste idag är förlåtelsen.
Vi MÅSTE förlåta. Annars förtärs vi inifrån av våra tankar och känslor.
Det är svårt, det viktigaste i livet är ofta svårt. Det är svårt att förlåta någon som gjort orätt emot oss. Och kanske ännu svårare är det när vi behöver förlåta oss själva då vi gjort orätt mot någon annan eller oss själva. Kanske tänker vi inte alltid på det men ibland gör vi orätt mot oss själva och oftast är det svårast att förlåta och svårast att inse och acceptera.
Det är genom att förlåta oss själva och varandra som vi förebygger det onda. Utan förlåtelsen grämer vi oss, mår vi dåligt, tänker vi ständigt på omständigheterna. Med ett förlåt kan man börja om. Bygga nytt.
Jag har en tro att människan inte vill göra fel, men vi har alla fötts med möjligheten att göra fel men även förnuftet att välja det som är rätt. Gud gav oss den fria viljan och Gud gav oss även medkänsla, något som gör att vi kan veta inom oss vad som är rätt och fel.
Han dog för oss på korset för att vi alltid i Guds ögon är förlåtna, men vi måste oxå våga be om förlåtelsen. För den kommer inte till oss, vi måste be den komma till oss. Vi måste veta vad vi gjort för orätt, inse våra misstag och sedan be om förlåtelsen och den är vår.
"störst av allt är kärleken" men utan förlåtelsen kan vi inte känna kärlek.
Urs Truly
Mr Mary
Civilkurage
Såg programmet Tunnelbanan eller vad det heter häromdagen.
Jag blev mycket överraskad när två väktare brottades med en våldsam man och en civilperson vågade hjälpa väktarna som uppenbarligen hade svårt att hålla kontroll på mannen. Det är det här som är riktigt civilkurage.
Efteråt berättade väktarna att det många gånger är tvärtom att människor i omgivningen snarare försöker hjälpa en person de försöker hålla koll på än att gripa in och hjälpa väktarna. I detta fall bar mannen kniv som han tog fram och försökte sticka de två väktarna och den civila mannen som hjälpte till.
Tänk om vi kunde se en situation och inte dra förhastade slutsatser att väktarna gör fel och att personen de brottas med verkligen är en fara för allmänheten. Jag önskar att jag vore så modig. Att min feghet kunde försvinna och att jag, liksom den modige mannen i klippet, vågade hjälpa till där det behövs. För hade rollerna varit ombytta hade jag velat att någon vågade gripa in och rädda mig om jag var utsatt.
Min vännina satt en sen en kväll på tunnelbanan. Det var endast hon och en mörkhyad man i vagnen. Några stationer senare kom det på ett gäng unga vita killar. De var berusade och kanske även påverkade av droger. Min vännina satt ca 2 fyrsäten ifrån den mörkyhade mannen och gänget satte sig strax bakom henne. Efter en stund gick gänget med killar fram till den ensamma mannen och började hota honom, hoten övergick i att 6 killar slog och sparkade den mörkhyade mannen. I det läget som min vännina var vet jag inte om jag hade vågat göra samma sak som min hon gjorde.
När detta hände satt hon nämligen kvar och bevittnade alltsammans samtidigt som hon ringde upp polisen och meddelade dem vad som skedde i tunnelbanan. Under tiden som gänget slog och sparkade mannen talade hon lågt med polisen och berättade hela tiden vad som skedde. Jag önskar att jag hade vågat gör detsamma om jag någonsin hamnar i den situationen. Polisen kom efter ett par stationer ikapp tåget och grep männen efter vittnesmål från min vännina.
Droger och alkohol får människor att göra hemska saker och jag kan bara be att Gud har en skyddsängel som vakar över mig om jag någonsin skulle bli utsatt eller vittne till något våldsbrott.
Civilkurage räddar människor!
