Mr Mary

Kollar precis på Bonde söker fru för första gången, och jag måste säga att jag blir väldigt förvånad över vilka människor som söker kärleken på detta sätt. En av tjejerna hos en bonde tyckte det var ytterst obehagligt när tjurarna skulle skickas på slakt. HUR? kan man söka kärleken till en köttbonde när man tycker att det är obehagligt att endast SKICKA dom på slakt, dom slaktades ju inte direkt på plats.
Åsikten kan jag förstå, självklart får man tycka som man vill, men varför söka till ett program där man ska finna kärleken till en köttbonde. Jag tycker personligen att det ett jättekonstigt ställningstagande. Bonden i sig är verkligen vettig och ställer just de här frågorna till henne, jag hade skickat hem henne. Fick man rösta hem folk i programmet hade jag faktiskt spenderat pengar på att skicka hem henne.

Urs Truly
Mr Mary

Tänk att det ska vara så svårt.
Jag var på väg hem med en vän häromdagen, hon ledde cykeln och jag gick bredvid, båda hade ganska tunga väskor så det var inget snabbt tempo vi traskade i. Dessutom var vi ganska trötta efter en lång dag i skolan. Vi var iallafall nästan hemma och skulle bara gå över en bro. Strax innan bron så kommer en mamma med sina två barn ifatt oss. Det är en ganska trång väg så det finns inte mycket rum att leka med, ett av barnen åker förbi oss mot alla odds med sin spark och åker nästan in i mig.
Då blir jag lite irriterad över att hennes mamma inte sa till henne. Jag sväljer dock det, men det som händer sen gör att jag inte kan hålla tyst. Mamman säger till sin dotter;
"Åk inte i förväg, jag kommer inte förbi för dom är i vägen".
Då tänder jag till och säger; "Man kan säga ursäkta eller plinga!" Hon cyklade nämligen.
Svaret blir "Jag pratade inte med er jag pratade med min dotter! mummel mummel mummel..."
Det var ju en typisk pik till mig och min kompis och när jag på något sätt "kommer på" henne så blir hon jättestött och kommer med nån dålig ursäkt. Jag menar hallå! vad har man för problem, hade hon bara sagt "ursäkta får jag komma förbi?" eller något så hade alla parter sluppit bli irriterade. Var tog hyfset vägen? Alla lever bara i sin lilla bubbla och jag blir tokig på det när vi faktiskt är flera som ska dela på alla gator som finns. Vill du inte dela gatan med någon annan, KÖP EN EGEN!!

Urs Truly
Mr Mary

Vad gör man om två drömmar i livet krockar? Ska man kombinera eller ska man ge upp den ena drömmen? Hur väljer man? Den som har en säker framtid och som gynnar världen (som jag hoppas och ser det) eller drömmen man haft sen man var liten och är en once in a lifetime oppertunity?
Står just nu vid ett vägskäl. Men vi får väl se hur det artar sig. En dag i taget. Andas och gör det du ska idag.

Urs Truly
Mr Mary

Har haft en långhelg i London med regn, blåst, shopping o en massa resande.
Vi klagar på att det är dyrt att åka kommunal i Sverige, men då ska vi inte tala om priserna i London, där snackar vi pengar. En liten note bara...

Hur kan man skicka låtar som man skapat själv på mac över mail till nån annan??? Nån som vet? har försökt hela kvällen men lyckas verkligen inte. Gmail nej, Hotmail nej, Spraymail (!?) vet inte, får se hur det artar sig men jag skulle gissa på NEJ!!!
O myspace funkar inte heller för mig. Det är nog inte meningen, men det hade ju varit så kul!!!!

New Moon har premiär på fredag and I can't wait! Har dreglat på alla jätteskyltar i London som haft New moon motiv... det är verkligen helt sjuuukt hur såld man kan bli på en grej, känner mig galet patetisk. Men ja ja, alla ska vi väl vara det ibland oxå (ibland?! who am I kidding). Nåja tillbaks till mitt projekt och plugget...

Urs Truly
Mr Mary

Min mormor löser alltid korsord på dagarna, och ibland när hon kör fast så brukar hon fråga mig, det är inte alltid jag kan men igår kunde jag. Frågan var; 2 Mosebok, 6 bokstäver, Exodus, shit va jag kunde den.

Jag lär mig mer än vad jag tror. Imorgon måste jag bara få ner det på papper och bevisa det för mina lärare. Med sjukdom lite ork och massa stressande plugg har det varit lite svårt att få in allt. Det får visa sig imorgon helt enkelt.
Tillbaka till "Det trovärdiga vittnet"...

Urs Truly
Mr Mary

Jag e sååå patetisk när jag e sjuk.
Jag går liksom runt och ojar mig och tycker att det är så satans synd om mig. Det är stunder som dessa man önskade att man bodde med mamma igen.

Jag hade halsfluss en gång då jag fortfarande bodde hemma. Mamma hade jobbat hela dagen så när hon kommer hem och frågar hur jag mår så börjar jag patetiskt nog att gråta i min feberyra och säger att det är faktiskt hennes jobb att se till att jag blir frisk. Det är typ alltid så jag ser det. Mamma satte mig på jorden och därför ska hon se till att jag inte blir sjuk, och blir jag det ska hon kvickt göra mig frisk. Så det så!

Urs Truly
Mr Mary

När jag skulle övningsköra första gången var jag helt gaaaalet nervös, och en hispig mor underlättar ju verkligen inte situationen för en skräckslagen 16-åring.

Mamma körde fram bilen och ställde den så att det skulle va lätt för mig att först starta bilen och sen rulla lite gulligt framåt. Sätter mig vid ratten, skakar värre än ett asplöv. Tänker för mig själv "andas, ok e allt klart typ eller? nycklar i tändningen, blbälte vi vill inte dö, växel... 1an va? ehh a men det tror jag"

Mamma: Det du ska tänka på är ägget, du ska liksom väga ägget när du kopplar ur.
Mary: ????????????????????? VA?!?
Mamma försöker väga med händerna för att visa hur pedalerna ska gå... Mary fattar nada.
Mary: Men mamma vilken pedal är vilken?!
Mamma fnissar lite lätt och kommer på att det kanske man ska säga, och talar lugnt och sansat om för Mary att den högra pedalen är gasen, den vänstra är kopplingen och den i mitten är bromsen.
Jag förstod som 16-åring inte logiken i att bromsen satt i mitten, den e ju viktigast lixom.....
Mamma: Ska vi försöka? Koppla ur, starta motorn och lägg i ettan.
Mary: Koppla ur? Du menar koppla?
Mamma: Det heter koppla ur.
Mary: Men vadå? jag trycker ju ner pedalen? Varför heter det "koppla ur"
Mamma: Vi kan säga koppla om du vill.

Jag startar motorn, tar ett eller tre djupa andetag. "Kopplar ur", lägger i ettan o sen går allt åt helvete.
Jag förstår inte varför bilen inte rör sig när jag faktiskt gasar och hör hur bilen liksom purrar högt. Mamma säger åt mig att släppa på kopplingen, men samtidigt som jag släpper kopplingen borde jag ha lättat på gasen, det gjorde jag ju självklart inte.
Jävligt fort hoppar bilen igång tar sig snabbt framåt och självklart får jag lite smått(!) panik och glömmer vad jag har i händerna, så vi drar ganska fort, eller väldigt fort mot höger, rakt mot en betongvägg. Sitter liksom fastklistrad, rör inte en fena, spärrar bara upp ögonen och stirrar döden i vitögat, tror att jag skriker när mamma plötsligt kommer på att man faktiskt kan dra ashårt i handbromsen och undviker med 1 meter betongväggen.

Vi tittar på varandra och bryter ut i ett gapskratt. Vad ska man annars göra? Ingenting är naturligt när man får panik. Så det är alltså så jag reagerar när jag får panik. Först ingenting och sen gapskratt, då vet jag, nu har jag lärt mig något nytt om mig själv. Vi tittar på varandra mellan skrattårarna och kommer överens om att det här gör vi inte om på ett tag va? Kanske ska ta åtminstonde 1 lektion med en körskolelärare innan. Said and done.

Jag tror att ni förstår att det dröjde lång tid och mycket tjat innan mamma vågade köra med mig igen. Varken hon eller jag sov särskilt bra den natten.

Urs Truly
Mr Mary

Jag blir så trött på människor som är så bittra in i själen att de känner att de måste trycka ner andra människor så fort de talar om en sak i tv eller i press eller på sin blogg, eller var det än må vara, det ska alltid finnas besservissar som tycker sig har rätt att då trycka ner dessa människor.

Läste precis om Calle Schulmans och hans tjejs missfall i expressen HÄR och de första kommentarerna man kan läsa efter artikeln är så fullkomligt bittra, dessa människor verkar vara trötta på livet. Dessa människor, har de inget bättre för sig än att misstolka en hel artikel, som det till och med verkar som att de inte läst eller bara skummat igenom. Jag skulle vilja träffa dessa människor och fråga vad det är dom vill ha sagt, vad det är dom vill som inte riktigt kommer fram i en bitter kommentar på en artikel.

Samtidigt som jag blir arg fylls jag också av ett medlidande, en känsla av att jag vill hjälpa dessa människor. Jag tror nämligen inte att lyckliga människor, även på en dålig dag, inte skulle slänga iväg en sådan kommentar. Jag tänker mig vad dessa människor måste ha gått igenom och hur det har präglat deras liv och någonstans kanske gjort jorden till en dålig plats att tillbringa tid på. Det finns kanske också de som inte förstår att en elak kommentar skadar andra, och det finns det hjälp för! Det finns medicinering för asberger!

Urs Truly
Mr Mary

Om Jesus skulle komma idag som en skallig 23-åring, hur skulle han mottas? Skulle han mottas alls?
Om Jesus vandrade på jorden idag, jag tror att han antingen skulle bli inlåst på en psyk-klinik eller bara viftas bort. Hans under idag skulle behöva vara något helt extravagant för att överhuvudtaget kunna spridas, och budskapet skulle inte alls tas emot eller skulle han göra sig ett namn?
I vårt sekulariserade Sverige där allt är rätt och alla ska finna sin egen väg, och smörgåsbordet är enormt. Jag vet inte kanske skulle det slå igenom stort, Scientologin är ju inte så gammal och antalet medlemmar växer. Kanske beror det på att de är en exklusiv församling.

Vad skulle dagens Bibel då heta?
"I huvudet på en skallig 23-åring", vilka skulle skriva om hans liv? Skulle han kanske själv göra det?, i en blogg kanske?

Jag vet inte.... men det är en intressant tanke.

Urs Truly
Mary