Spelar Gud mig ett spratt?
Vissa dagar är man inte helt klar i huvudet. Ett exempel, jag och C sitter framför datorn och har kollat på ett avsnitt av Glee och jag tittar ut genom fönstret, och det var helt galet mycket dimma man kunde typ inte se någonting.
Mary: Kolla ut genom fönstret!!!
C kollar ut och ser helt oförstående ut.
Mary: Men kolla då, vad är det du ser!?
C: Ett hus? C ser helt oförstående ut och undrar väl om jag snart borde lägga in mig på psyket.
Jag å min sida fattar ingenting men böjer mig bakåt och ser mycket riktigt också ett hus. Bara det att från min första vinkel såg man bara en beige vägg utan någonting annat som i min värld då representerade dimma som var så tjock att man inte kunde se handen framför sig… ibland är man bra lurad. C skrattar rått, med all rätt, jag hade gjort samma sak.
Haha ibland undrar jag om Gud tittar ner och tänker ”SUCKER där fick jag allt till det”.
Urs Truly
Mr Mary
